Idag har jag varit hos Sune Selander och jobbat. Det var också ett tag sedan sist.. Det är Sune som gjort alla omslagen i min Plejadiska svit. Fantastiskt vackra allihop. Han är så otroligt stilsäker och inkännande! Och det blir alltid lika snyggt. Vårt samarbete började med albumet HOYA. Musiken var ung, outvecklad, lite uråldrig, språket lite gutturalt och obegripligt och till det skapade Sune ett omslag som skulle andas grotta och eld och värme.
Sune började med att rista in HOYA på en lerkaka.
Denna lerkaka gjorde han 2 som var någorlunda lika. De blev sedan framsidan på en specialutgåva, om man kan tala om det när den bara handtillverkades i 2 ex..?. Själva lådan tillverkade han i mörkt trä. Den ena boxen sändes till prins Takahito i Japan. Prinsen träffade jag när han och min mamma båda visade sin samling av netsuke (netsuke är en typ av mycket vackra, utsirade sk knappar som höll ihop kimonon) på en utställning i Japan. Han talade utmärkt engelska (härligt, med tanke på den något obegripliga engelska som oftast pratades.) En mycket trevlig och humoristisk man! Glasfönstren för montrarna vinklade inåt och neråt, dvs de var mycket närmare mig som tittare, ju högre upp de kom. Jag hade inte lagt märke till det, förrän jag gick rakt in i fönstret.. KLONK!! Precis bredvid stod prinsen, vi tittade på varann och brast ut i ett våldsamt fnitter båda två… Efter denna mycket minnesvärda resa, så skickade jag HOYA till honom i denna specialbox. Tyvärr dog prinsen, innan jag hann få någon respons från honom.
Den andra specialboxen har jag kvar hos mig. Otroligt fin och välgjord.
Nåväl så plåtade Sune lerkakan och började färgbearbeta bilden. Det tog sin tid. Jag satt vid sidan om honom, vi provade hit och provade dit.. resonerade och funderade, vi letade oss fram. Färgbearbetningen var speciell och det funkade inte för tillverkaren att få till färgerna, omslaget blev alldeles för mörkt. Hela den första upplagan reklamerades och eldades upp. Bildbevis måste skickas till leverantören innan de påbörjade tillverkningen av en ny version.
Så småningom lyckades de göra det rätt… vi fick in den guldiga tonen vi ville ha. och HOYA kunde släppas 2003.
