Stamcellsbehandling i Panama dag 5

Sista dagen och checkout från Stem Cell Institute i Panama.
Nu hade jag äntligen klarat av det värsta (knäinjektionerna), nu var det bara en enda spruta i kvar. Och denna skulle sättas i armen. Inget annat. Efter pärsen igår, var detta ingenting! Lätt som en plätt.

Redan idag kunde jag se att svullnaden på utsidan av vänster knä hade gått ner, bullen hade fallit in, nästan helt försvunnit. Men knäna kändes fortfarande lite stela. Och jag gick försiktigt. Kände mig för.

Återigen träffade jag läkaren Ana-Lia, som var den som injicerade patienter i armen. Hon tog fram det blå gummibandet och knöt hårt om min arm. Det kändes alltid lite obehagligt, men inget mer än så. På brickan närmast kameran ser du en spruta med ljusgult innehåll. Det är stamcellerna, badande i mitt serum (som de extraherat ur allt det blod de tappade mig på i måndags.)
Som vanligt hade kylväskan med stamceller – varje leverans med sprutor för upp till 3 patienter – just anlänt med kurir när jag steg in i behandlingsrummet.

Efter själva sprutan, skulle vi ha en sk check-out. Då skulle läkaren gå igenom med mig vad som gjorts, hur många stamceller jag tagit emot totalt (drygt 70 miljoner) vad jag kunde förvänta mig för resultat, hur lång tid det kunde ta innan jag såg någon förbättring, lite om träning, do’s and dont’s, om uppföljningen från deras sida, hur mina värden var, efter labbtest av mitt blod, lite att tänka på, komplettera med för att förstärka behandlingen.

Till att börja med hade jag fått drygt 70 miljoner stamceller, utvunna och expanderade ur donerade och grundligt testade navelsträngar. Fördelade över
3 sprutor om drygt 20 milj/spruta intravenöst.
2 sprutor om vardera 4,5 milj injicerade en i varje knä

Mina värden var bra. Jag hade 2 värden som inte höll måttet och det ena, bristen på d-vitamin var inte bra för stamcellerna.
Därför fick jag med mig hem ett tillskott, STEM-KINE, som innehåller just d-vitamin bl a och som räcker i 2 månader.
… sen var det något prehormon som låg lågt, DHEA, och det rekommenderades jag att börja äta. Det fanns att köpa i en shop på Multiplaza, ett av Panamas gigantiska köpcenter. (gigantiskt ger inte detta mastodontställe riktig rättvisa. Jisses va stort det var!)
Övriga värden var bra dvs de låg inom det normala, glädjande nog var många optimala.
Jag kunde sätta igång med min träning som vanligt igen, men undvika att belasta knäna. Promenader och andra knäbelastande motionsformer skulle jag vänta med. Simning och motionscykling (och vanlig cykling också, som inte var tung) var det allra bästa för mig. Precis som jag gjort tidigare alltså.

Tankar runt förbättringar och resultat efter behandlingen.
Dr Ana-Lia berättade att alla patienter reagerar så olika. En del känner skillnad med en gång, för andra kan det dröja upp till 6 månader, innan de själva märker att det blivit bättre. Det är patienten som talar om för dem vad som har hänt, vad som är bättre. De kan inte tala om för patienten hur det kommer att bli, vad som kanske bara har förbättrats lite,eller mycket, eller har helats. Däremot har de en uppföljning efter 1 månad, efter 2 månader, efter 3 månader och efter ett halvår och sen efter ett år. Varje gång får man fylla i ett frågeformulär som är ganska ingående. och gradera sina besvär i 5 olika steg eller nivåer.

Bild på mogna stamceller (eller är det bara en?). fotade i lager på lager, för att man ska kunna se de olika delarna, de olika ”ingredienserna”, som var och en fått sin egen färg. Fascinerande inte sant.

Efter att genomgången var avslutad, alla ev frågor var ställda, så var det dags att återigen gå in på kontoret och kolla om pengarna hade kommit fram till kliniken. De hade skickats från min bank via wire transfer, via swift, dvs via nätet, för över en vecka sen. Vart hade de tagit vägen??? Som uppslukade av jorden. Jag menar hur lång tid kan det ta, hur svårt kan det va??
Det visade sig att pengarna fanns på klinikens bank i Panama, men eftersom min bank använde sig av en annan bank för överföringen, så stod ingen personlig avsändare och utan en personlig avsändare, kunde mottagaren inte få sina pengar. De gjorde inget för att ta reda på det dock… utan inväntade lugnt att någon skulle kontakta dem. När det var åtgärdat, så var pengarna plötsligt både synliga och tillgängliga. Märkligt med denna pengavärld i det osynliga.
Nu var allt klart.
Återstår bara en labb-tour, dvs ett besök på deras labb, som ligger i City of Knowledge. strax utanför Panama City.
Efter det är resterande tid här en tid för avkoppling och njutning och vanligt turistande.
Det är både en lättnad och en märklig känsla att hela behandlingen är över.

Besök gärna klinikens hemsida: cellmedicine.com
titta på deras informativa föreläsningsvideos och behandlingsprotokoll.
Skriv gärna till mig om du har funderingar.