Ja, det är verkligen en märklig resa detta. Nu när jag äntligen har fått lite hjälp med kilinlägg på Olmed för att räta upp min begynnande krumbenthet (inte pga ridning dock.. hehe) och tack vare det har fått lättare att gå på plan mark, och efter resan hit till Söderhavet, med rullstolsåkning mellan flygplanen, (hmmm!) och så kom jag då hit och hade ett lagom långt gångavstånd mellan min bungalow och reception, restauranter etc och därför började gå mer och oftare.. bingo! så borde ju allt vara frid och fröjd..
då kollapsar min högerfot. eller rättare sagt, höger fots häl. Hälsporre kallas det visst.. inflammation i nåt muskelfäste i hälen.
Jag försökte kurera mig själv, så där lite planlöst, i hopp om att smärtan skulle lugna sig och hälen bli bättre av sig självt med lite smorning av voltarensalva. När det inte blev bättre, utan snarare sämre blev jag lite ställd. Men fortfarande kunde jag inte komma på vad jag skulle göra åt det.. Det krävde att jag frågade Anneli, som sa de mer självklara orden, ta kontakt med någon läkare eller healer. Få hjälp. Sagt och gjort och han var här hos mig för nån timme sen.
Om jag ringt igår, istället för att vimsa omkring och hoppas på att det skulle bara gå över nån gång!, hade jag kunnat få en cortisonspruta i hälen, men eftersom jag reser imorgon, så gick inte det. (för efter en spruta ville han kunna ha mig lite under uppsikt ett par dagar och se hur allt utvecklade sig.) Så vi fick ta det näst bästa alternativet: en voltaren-kur + smärtstillande och gel-inlägg i skon.
Och ordinationen är: vila. Inte bära, inte gå mer än absolut nödvändigt. vila.
Och han berättade för mig, när mina ögon öppnades i fasa inför tanken på en sån där spruta, att de alltid bedövar innan de sätter den i foten ”To do it without (bedövning) would be a torture!”
Jorå tack, det vet jag, :-(( för min husläkare satt en i trampdynan utan bedövning, och påstådde att det inte gick att bedöva, för då skulle han inte kunna veta om han hade satt sprutan rätt. Det var fruktansvärt smärtsamt, svetten bara sprutade, jag blev sjöblöt över hela kroppen och jag skrek rakt ut. Och så säger denna läkare på Moorea, i Söderhavet, att det inte alls ska gå till på det sättet!
Så, det här med att gå verkar inte vara tidens melodi just nu. Det är rullstol, köras omkring med bil, hämtas och lämnas och vila vila vila som gäller.
Fast i vattnet både kan och bör jag vara hur mycket som helst, vilken tur, vilken utomordentlig tur. Vattnet och jag trivs så bra ihop!
Och klockan 19 kommer de med golfbilen och kör mig till restaurangen. Ikväll är det polynesisk afton med dans och musik.. och polynesisk mat. Och kl 20.30 kör de hem mig till min bungalow igen. Det är lite som färdtjänst detta hihihi ;-))
