Efter alla förberedelser så var det äntligen dags
Alla resonemang och alla repetitioner var avklarade
soundcheck klart
allt PR-material var fixat
affischen
kapellmästaren i mitt koreanska ”band” Baramgot, strax innan bussen åkte till templet
skivbolaget var på plats med HOYA skivor
Kolla Hoya-skivorna, redo för signering efter konserten
stolar utställda för att göra plats för 1500 personer
scenen var klar
utrymmen för medverkande iordningställda
alla i teamet runt scenen hade fått sina positioner
artisterna hade fått sina
instrumenten stämdes
scenkläder sattes på
publiken började strömma in
nu var det dags att börja
HwaEomsa Spirit Music Ritual 2009
årets tema var: Companions
HwaEomsa börjar med munkarna, först en lång chanting, då man inte ser dem,
sedan slår en munk på den stora klockan med en timmerstock
sedan börjar Won Il, kapellmästaren, som förutom att vara professor i percussion OCH komposition, är en fantastisk trumpetare, ! Woaw!, fast dettta måste vara någon variant av trumpet, för jag har aldrig hört någon glissa på tonerna på det sättet. Underbart ljud, gick direkt till hjärtat
och under tiden kom munkarna, anförda av Chief Monk, på rad nerför trappan, The Silent Walk,
mycket stämningsfullt och fantastiskt pampig öppning.
flera filmteam är på plats. Publiken fortsätter att komma, koreaner är inte mycket för att komma i tid till konserter, de droppar in allteftersom..enligt uppgift från säker källa.. hihi;-)
Virtuos sitarmusiker ackompanjerad av briljant tablaspelare. Han kom från Los Angelesm landat ett dygn i Indien, innan han flög till Korea.. Helt vilse i tidszonerna till en början.. Sen stack han tillbaka till Seoul samma kväll för ett flyga vidare till nästa land dan därpå..
Jae Il framförde en egen meditativ komposition. Han spelar gitarr och min nye ”son” spelar skålar och klockor. Allt var oerhört stilla och mycket vackert.
Det var en lång konsert och ibland måste man bara få vila ögonen en stund..
Kolla in de gula pappersstrutarna som publiken har på sig som skydd för den varma solen. Alla som kom, fick ett program och ett pappark att vika ihop och sätta på huvudet.
och alla var de glada i hatten.. som ett jättelikt kräftkalas.. hihi 🙂
fast en del körde med mer personliga varianter
Sufimusik från Turkiet, bland annat tonsatta dikter av Rumi
Schamanerna från Jindo Island framförde en kortversion av en ceremoni som annars tar hela natten, i samband med att någon har dött. Mycket annorlunda, mycket mäktigt och kraftfullt.
Chium Park, konstnärlig ledare för hela konserten, sjunger sin nyskrivna sång Gate gate
och jag kommer in på slutet och sjunger med i refrängen.
Det här är min entré, efter det är scenen min.
att stå där och titta ut över det enorma publikhavet och känna den starka känsla av gemenskap och att vara bland vänner, var överväldigande och oerhört berörande.
den första sången var HOYA
jag önskar att du kunde se Jae Ils position vid keyboardet, han sitter med korslagda ben och lyckas ändå använda pedalen utan svårigheter.. Han ses som ett ungt geni inom musiken,multiinstrumentalist. En fantastisk musiker, liksom alla de andra i Baramgot.
japp, en skål följde med mig till Korea och här gör vi en sånghealing tillsammans.
Jae och de 3 körtjejerna. Vi sjunger Frid och deras uttal var oklanderligt, till min stora överraskning och glädje Häpp!
det kändes så starkt djupt inne i mig
som en uppvällande flod av kraft och energi och känslor
efter mina sånger, som var sist i konserten, fick jag den stora äran att sjunga finalsången, NiMeGeRo, den sång som alltid avslutar varje års HwaEomsa Spirit Music Ritual.. Bakom mig från vänster står den fantastiske sitarspelaren från Indien, hans medmusikant, en likaledes virtuos tablaspelare är inte på scen, bredvid msuiker och Sufi-sångare från Turkiet, Schamaner från Jindo och längst till höger Chium, som också komponerat NiMeGeRo.
När jag började sjunga på denna sång, som faktiskt passade mig som hand i handsken, så gick det en stöt, en samfälld suck genom hela publiken och de böjrade jubla och klappa händer. Fantastisk upplevelse för mig.
(och som du ser, så har solen lugnat sig, det har gått flera timmar sedan starten och papphattarna, liksom munkarnas bredbrättade hattar behövs inte längre..)
det var väldigt starkt, rörande, berörande, att sjunga NiMeGeRo tillsammans med alla medverkande och alla i publiken. Ren lycka..
mitt i NiMeGeRo, kom chief monk upp på scenen, för ett avslutande ode
fantastisk kraft och samling utstålade denne man
och hur jag trivdes i min turkosa gudinneklänning, som Stefan Wåhlberg skapat till mig.!! 🙂
.. och sedan fortsatte sången och böljade fram och tillbaka en bra stund
det var en sån glädje att stå där, sjunga där, bara vara där..
lycklig och nöjd sångerska efteråt.. aaaah!
efteråt blev det fotografering tillsammans med nya beundrare..
.. och så blev jag intervjuad av ett nationellt TV-team
och tackceremonierna börjar. Denne musiker ur Baramgot, åå finge jag ta med mig honom till Sverige ändå.. hihi 😉 Han kändes som en son för mig, kärlek vid första ögonkastet.
Skålen fick sedan flytta in hos Baramgot och bli kvar hos dem som ett minne från mig 🙂
och så var det signering. Det var många munkar, både manliga och kvinnliga, som rest till HwaEomsa för att få vara med på denna fantastiska fredsmanifestation. Här signerar jag Hoya för glatta livet.
att tänka sig att jag skulle skriva deras namn, var näst intill omöjligt,
’så det fick bli ett strålande hjärta och mitt namn
Så var konserten avslutad och Anneli, som haft sin fokus på att hålla energin
och jag kunde slappna av och pusta ut lite..
vilken dag!