Skyltstället är så exceptionellt, så det måste få sitt eget blogginlägg, en egen presentation.
Exceptionellt på så sätt, att ingen kan motstå det. Allas händer dras till det, för att slutas runt ett usb-minne, utan att ha någon som helst aning om vad som finns på det. Det har hög Jag-Vill-Ha-faktor med andra ord. Så här såg det ut när jag, dan före mässan öppnar, bara skulle ställa upp det på receptionsdisken för att ta en bild av det. Notera att mässhallen är nästan tom, det är bara folk där som jobbar, förbereder sina montrar.
Jag är glad att ens hann få det på bild..
Men låt oss ta det från början.
Pierre kläckte idén. Sune hjälpte till med utformningen. Jonas tillverkade stället.
Förra årets ställ var svart och gult. Mottagandet var en stor succé. Ändra inte på en vinnande formel, sa Pierre. Vi väljer en annan färgkombination, orange och grönt. Förfärlig kombination, men den som inte ser det är blind. Man kan inte missa det. Det går utanför alla ramar.. Så här ser det ut med minnen isatta:
Minnena har jag beställt med tryck, de kommer i små paket om 50 st/fp, ordentligt omplastade och tejpade så man storknar.. Man packar upp varje litet paket
Detta måste göras eftersom jag ska lägga in den lilla videon med Houh Wah på den.
Så kopieras videon in. Och efter det ska minnena tillbaka in i plastkondomen.
Så kommer man till Midem och då ska de där förbaskat trånga små plastpåsarna plockas av igen. Varje dag sitter jag och skalar av morgondagens hög av usb-minnen
Och nu är det färdigt och jag ska ställa upp det på disken.
Ett sånt här skyltställ är ett oemotståndligt marknadsföringsverktyg. Det har gjort total succé här på Midem, såväl förra året som i år. Samma reaktion och mottagande. Jag inser tyvärr, att innehållet på mina usb-minnen inte matchar utanpåverket, omslaget. Det finns ett stort behov av den typ av musik som jag skriver. De som skulle behöva den mest, vet inte om det. Och repellerar bort från den.
Så hur ska jag nå ut med min musik?