Jag längtade efter samspel. Inspelningen av HOYA hade vi ju byggt bit för bit, först trummor, som låg på ett klick, sedan kör och sen la vi på det och sen det.. allt i etapper.

Det var kul att prova, men nu ville jag att sångerna skulle grundas på ett samspel. Och dessutom ville jag ha med några musiker som låg nära mitt hjärta.

Basisten och cellisten Lars Danielsson har alltid varit en favorit. Honom har jag samarbetat med sen i början av mina gospelår (lååångt tillbaka alltså).

Det jag uppskattar hos honom är att han alltid lägger till nåt, det finns något alldeles särskilt i hans anslag, i hans ton och energi, hans närvaro som ger det där lilla extra.

Jag hade hört flera plattor med gitarristen Manuel Iman och var så glad över att jag fick tillfälle att samarbeta med honom. Han har också nåt i sin ton, sitt anslag, sitt sätt att slå an, som lägger till, skapar rymd. Och som går rakt in i mig.

Sen var det slagverkaren Xavier Desandre Navarre. Han var en helt ny bekantskap för mig. Det var Lars D som rekommenderade honom: Han har ett enormt sväng! sa Lars och det visade sig att Xavier både kunde och ville vara med.

Och jag stod bara och gapade när Xavier satte igång, sväng är bara förnamnet, påhittig, kreativ, multimusiker.. det var en fröjd att se honom in action. (Och föga anade jag då att det var början på ett längre samarbete). Bosse Westman, skulle förutom producerandet, spela keyboards.

Vilket gäng! Jag såg fram emot inspelningen med stor entusiasm. Vi arrangerade låtarna tillsammans. Lars och Xavier är båda så blixtsnabba, att det var häpnadsväckande hur snabbt de kände in en låt och kom in i flödet.

Första tagningen var oftast otroligt bra, den andra tagningen var för att det blev någon miss som inte bara kunde repareras. Sällan fler än 3 tagningar.

Jo, det var en låt som absolut inte ville låta sig formas. Den vrenskades hur vi än gjorde.. Slutligen använde vi bara det där enda lilla partiet som svängde skönt. Så sjöng jag fritt ovanpå det svänget och så in med körerna. Resultatet fick namnet Triadong.

På titellåten Omine fick jag tillfälle att återförenas med den fantastiske pianisten Steve Dobrogosz och jag är så glad att han spelar piano på just den låten.

Det var en fantastisk inspelning :-)

Malou Berg
8 oktober 2010