Åh vad glada och förhoppningsfulla vi var, Greta och jag, inför inspelningen av vår första platta! Äntligen skulle vi komma ut med vår musik!! Vi hade ett engagerat skivbolag som trodde på oss. Erfarna proffs, de bästa studiomusikerna. En mycket välrenommerad arrangör, med stor erfarenhet, som skulle hjälpa oss att få fram det bästa ur låtarna.. Jag som hade skrivit musiken, trodde lite naivt att han skulle förstå hur jag hade tänkt mig svänget på låtarna.

Och eftersom jag inte hade någon tidigare erfarenhet av inspelningar var det kanske inte så konstigt att jag trodde det.. på den här inspelningen jag fick en första inblick i hur olika man kan uppfatta en låt. (Nu vet jag att det finns MASSOR av sätt att arrangera en låt på. Det finns inget absolut sätt som är det ENDA rätta, fast det visste jag inte då..)

Och inte heller förstod jag hur viktigt det är att vara tydlig och gärna konkret, om man ska få andra att förstå och dela ens vision (och jag hade redan då ett rätt väl utvecklat blomsterspråk vad det gäller att beskriva hur en låt ska spelas. Jisses så flummiga beskrivningar det blev ibland.. hihi)

När jag protesterade, dvs när sångerna tog en helt annan riktning och ofta blev lite mer svalt tillbakalutade än jag någonsin hade tänkt mig dem, klappades jag på huvudet och fick höra "jaja Malou, det där blir nog bra. Det här fixar vi" vilket ungefär betydde: - Håll klaffen och sjung istället..

Det innebar att Greta och jag fick repa in nytt sätt att sjunga låten på, för när kompet blev laid back, fungerade det inte ihop med vår drivande och energiska, pumpande sång. Så vi fick göra om sången och sångsättet, för att få det att stämma med kompet... himla bakvänt. Ja, så tokigt blev det.

Under inspelningen, föreslog Henkan att vi skulle skicka in en av låtarna till Melodifestivalen, som en kul grej. Vi var 2 rockiga cabaretbrudar, men tyckte att det var väl okej, så varför inte?!! Vi skrev svensk text ihop med Susanne Heine. Berkeley Caesar som skrivit originaltexten på engelska fick inte stå med som den upphovsman han egentligen var (han var inte svensk minsann..), så han myglades undan. Fusk lång väg alltså.. Vi skickade in den, hej och hå och så kom låten "Åh vilken sång" med! Pga det blev den mer schlagermässigt arrangerad än vi hade tänkt oss.

Jag var inte glad över hur LP:n blev (men jag lärde mig mycket av denna inspelning) och det var inte recensenterna heller. Vissa tidningar sågade oss jäms med fotknölarna.. och någon mer LP blev det inte med Greta & Malou.

Malou Berg
våren 2004