ALIGNMENT - OM INSPELNINGEN -   << Tillbaka

Grundidén var att musiken baserades på sång och skålar. Resultatet är ett samarbete mellan mig och den franske slagverkaren Xavier Desandre Navarre. Vår intention var att skapa helande sånger, i tonarter som överensstämmer med den uråldriga Solfeggioskalans frekvenser. Skalan återupptäcktes för cirka tjugo år sedan och skiljer sig från vår västerländska, några toner är högre, andra lägre och avståndet mellan skalans toner är olika stort. Legenden säger att Solfeggioskalan har helande förmåga. En frekvens kallas för ”mirakelfrekvensen” och används vid healing. Det här var ett annorlunda och utmanande projekt. Jag tog med mina skålar till Nilento Studio i Göteborg. Där spelade vi in under en vecka i september 2009, med ljudgeniet Lars Nilsson vid mixerbordet. Xavier och jag enades om en intention, ett ord, en fras, som vi mediterade över någon minut. Och sedan spelade vi in, helt förutsättningslöst. Vi hade ingen form. Ingen tanke om sångens innehåll. Vi öppnade oss bara, lyssnade inåt, följdes åt och lät intention och flöde leda musiken att blomma. Med på ”resan” var även Thomas Hellsten på keyboards. Sångerna blev som att vandra i en skog, man ser träd omkring sig, men skogen förändrar sig ständigt med små och stora variationer. Språket är min egen Plejadiska, som är såå skön att sjunga på. Därefter spelade vi in olika pålägg, men ingenting ändrades i grunden. Inga omtagningar eller förbättringar, varken av musik eller sång. Allt har skett i stunden. Vår inledande fras, eller intention, blev sedan titeln på varje sång. Åtta av låtarna spelades in på detta sätt. RÄDD INFÖR INSPELNINGEN Jag har aldrig varit så himla rädd inför någon inspelning, som inför inspelningen av Alignment. Hur kunde jag bara ha kommit på idén att göra det här? Och vem skulle vilja lyssna på det sen? Tänk om det blir platt fall, fiasko, oooooo iiiiiiiiiih!! hjälp. Lilla Malou tittade fram alldeles gråtfärdig och stod och skakade inför detta förfärliga. Och vad var så förfärligt? Det är sättet att sjunga på, det är oberäkneligt, oförutsägbart och omöjligt att förbereda sig för. Så undra på att jag var skraj! Sen jag började med SongHealing, som i sig innebär att jag jag går bortom att vara sångerska. dvs jag har inte något att luta mig mot, ingen form, ingen låt, ingen plan, inget upplägg. Jag bara öppnar mig för det flöde som jag hoppas finns där. Och sjunger de toner, den text som kommer fram i ögonblicket. Det kan bli fantastiskt, fokuserat och berörande och det kan bli tjaaaa.. sådär! och allt däremellan. Och sen jag börjat sjunga på det sättet, så har jag känt att det pockade på, det här skulle spelas in. En dag hittade jag bilden, den fantastiskt vackra fiskmåsbilden av Clifton Mair, som nu finns på insidan av omslaget och då blev den här lite diffusa tanken på inspelning plötsligt mer verklig. När modet var ovanligt stort en dag, frågade jag slagverkaren Xavier Desandre Navarre, som varit med på både Omine och AmaOna ur Plejadsviten, om han hade spelat på tibetanska och kristallskålar nån gång? Jodå, det hade han och han ägde ett par själv också. Jag berättade om att jag brukade sjunga med mina skålar, att jag ville spela in sånger med fokus på healing och dessutom i samklang med den uråldriga Solfeggioskalans frekvenser. Ville han vara med? Mitt hjärta tog ett skutt i bröstet när han sa att det ville han väldigt gärna. Lasse Nilsson, på Nilento Studios i Göteborg, tyckte att projektet lät spännande och hade en vecka i september 2009 ledig, Xavier kunde den perioden och så var allting plötsligt igång, vägen var vidöppen och jag stod förskräckt och tittade in försiktigt. Eftersom jag trodde att det kunde gå åt helsicke, så åkte jag till en studio inte så långt hemifrån mig och spelade in en handfull songhealings och hade med mig som reserv, ifall det skulle gå i stå, inte funka i samarbetet med Xavier.. eller vad jag nu trodde skulle hända. (vi använde ingen av dessa inspelningar för det behövdes inte). Inte bara hängslen utan svångrem också: jag hade även med mig tre vanliga sånger.. Från första stund andades allt frid, ljus och fokus. Xavier och jag synkroniserade oss varje morgon, vi var i ett gemensamt flöde. Lasse och Thomas Hellsten på keyboards flödade med oss. Vi gjorde 2 songhealings varje dag, en på morgonen och en efter lunch. Oftast var det första eller andra tagningen som vi använde, inga omtagningar, inga lappningar, inga sångpålägg på solosången. Om något inte kändes helt hundra, så klippte vi bort det bara. Sångerna.. ja det var ingen som kunde tala om hur någon låt lät eftersom de var så annorlunda i sin struktur och uppbyggnad. Det fanns fraser som jag tänkte när jag sjöng dem.. åh va härligt, den där vill jag göra om.. men det gick inte, för jag kom inte ihåg hur den var och så kom det en ny fras i dess ställe. Efter varje tagning la Xavier på de slagverk han ville ha med (han kan verkligen spela på allt! och få det att svänga) och Thomas la på keyboards. Det var ett ständigt stämmande och resonerande om till vilken frekvens instrumenten skulle stämmas, eftersom de inte följde den traditionella stämningen. Kul och annorlunda. Lasse stämde inte om flygeln för att passa in i tonarterna, utan den fick höjas digitalt. Att lägga på kör var en mycket annorlunda upplevelse. Du kan inte ana hur svårt det var att lägga 3-stämmigt på ett specifikt ställe, i ett flytande parti. Lasse stod och dirigerade oss från kontrollrummet, bakom mixerbordet, samtidigt som han var med och sjöng. Jisses vilken simultankapacitet han har! Det var väldigt roligt och kreativt, det fanns utrymme för allas idéer och förslag. Mycket oväntat föddes då. Inspelningen av Alignment var en välsignad tid för mig, energi, fokus, stor glädje och inspirerande stillhet. De som medverkade förhöjde och lämnade spår av ljus, musikalitet, kreativitet och uttryck. Jag bugar mig för deras storhet. Från mitt hjärta till ditt Malou Berg September 2010