OM MALOU BERG
Det är omöjligt att med några få meningar sammanfatta Malou Bergs musikaliska bana. Hon har en gedigen musikalisk och artistisk erfarenhet, vare sig vi talar om sång, musikstudier, komposition, turnerande, eller teater. Malous skapande visar också att bredd och djup inte måste vara motsatser. Hennes musik är lätt att ta till sig, men når också själens inre vrår.
Utöver musiken ägnar sig Malou bland annat åt meditation, qi-gong, bad, matlagning och umgänge med familj och vänner hemma på landsbygden i Östhammar, en dryg timmes bilfärd från centrala Stockholm, där hon växte upp. ”Jag trivs här. Även om jag inte går ut, så ser jag gräset utanför och det räcker”.
Men vi går händelserna i förväg,
Malou började tidigt att sjunga och skriva låtar. Vid nio års ålder fick hon ett piano. Hon skrev rätt snart ett stycke, men glädjen över det fick sig en törn när hennes mamma sa att Malou omöjligt kunde ha skrivit det. ”Jag tappade inte lusten, men blev nog lite kränkt, med tanke på att jag minns det så väl. Min mamma förstod inte vad jag kunde förrän andra berättade för henne att jag var begåvad”, minns hon.
Vid 15 års ålder började hon uppträda som trubadur – i dag hade hon sannolikt kallats singer-songwriter. ”Jag sjöng och spelade gitarr. Låtarna var dock ganska insnörda i sig själva. Jag kommunicerade inte med lyssnarna och knappt med mig själv!” ler hon. Under tonåren började hon också måla mycket.
1974 kom det första genombrottet. Ett resultat av meditation och inspiration. 1977 medverkade i Melodifestivalen som ena halvan av duon Greta och Malou. I och med detta fick hon erfara hur det är att vara kändis. En hektisk tid följde, med listplaceringar, intensivt turnerande och stor uppmärksamhet från media. När Greta och Malou gick skilda vägar fokuserade Malou på att komponera egen musik. Hon deltog i och skrev musik till kabaréer och teateruppsättningar och agerade i flera filmer och tv-serier Hon skrev också musiken till radioserier för barn, i samarbete med regissören och författaren Bengt Carlsson, som även skrev texterna till Malous första soloalbum.
1982, efter att STIM belönat Malou med ett stipendium på Berklee College of Music i Boston, bestämde hon sig för att låna sin röst åt gospelgenren. Ett nära samarbete med textförfattaren Susanne Wigforss följde. Tillsammans skrev de bland annat en rad populära och prisbelönta gospelsånger, som bland annat fick utmärkelser tre år i rad i Billboard Song Contest. Recensioner talade om ’en röst med både kropp och själ’, ‘klippt och skuren för gospel’, ‘mäktig’, ‘övertygande’, och ‘hjärtskärande vacker’. ”Jag kände verkligen att jag hade hittat hem. Min röst passade för det. Men efter elva år var jag trött på gospel, men också alla ”religionskristna”.
Hon ville heller inte försöka tävla med dagens popartister. ”Modern pop kan vara attraktiv, men är ofta fragmentarisk. Det är ”hook” efter ”hook” ofta skrivna av en mängd olika låtskrivare. Även om de är bra på att sammanställa det, saknar jag ofta ett riktigt flöde, ett personligt avtryck”.
Någonting nytt höll på att växa fram inom Malou. 1989 påbörjade hon verket ‘Den Inre Vägen’, ett sakralt musikstycke för tre solister, kör och stråkkvartett. Recensionerna var lysande och flera bejublade konserter av verket framfördes.
Så följde HOYA, (jord) ett stycke världsmusik med ett imaginärt världsspråk, slagverk, didgeridoo och röster. Det första verket i den samling ”ljussånger” som sedan dess växt fram med allt större kraft. När Malou har flödet uppe, kommer låtarna när de har lust, inte nödvändigtvis när hon sitter redo vid pianot. ”De kör runt i huvudet, om och om igen, tills jag hinner skriva ner dem, eller spelar in dem på mobilen. Sedan kan jag gå tillbaka till dem, ta hand om dem och ge dem passande kläder, om man kan uttrycka sig så”.
HOYA fick fina recensioner och Malou turnerade med verket tillsammans med två sångerskor. HOYA framfördes live på Swedish Style in Tokyo i Tokyo, i oktober 2004. OMINE, (himmel) som släpptes hösten 2005, har en mer meditativ inriktning. Därpå följde AMAONA, (vatten) 2008. På ALIGNMENT, (eter), som gavs ut 2010, baserade Malou sångerna på den uråldriga Solfeggioskalan och sina tibetanska skålar och kristallskålar. 2011 följde en remixplatta med julkänsla, BREATHE OUT. Hösten 2016 släpptes den avslutande skivan, MA YEMA (eld). Lagom till julen 2018 kom RESTFUL, en samlingsskiva med sånger från alla album i denna svit som knutits samman under namnet THE PLEIADIAN SUITE / Plejadsviten.
Vid Östhammars Litteraturförenings ORD-Festival år 2009 utsågs Malou Berg till årets ORDPRIS-mottagare.
Motiveringen löd ”Malou Berg tilldelas Ordpriset för att hon har skapat ett alldeles eget, sinnligt och musikaliskt språk – Plejadiska. Hon har dessutom förmågan att få andra att uttrycka sig i de sjungna orden och att njuta av dem.”
Samma år var Malou huvudakt på Hwa Eom Spirit Music Ritual, en festival i Sydkorea med inbjudna artister och musiker från hela världen, där hon tillsammans med lokala musiker på traditionella instrument och en kör framförde sånger från albumet HOYA.
”De som, med eller utan körvana, skulle repetera in samtliga låtar från albumet HOYA hade mindre än tre dagar på sig att lära sig albumet – på den tredje dagen skulle det framföras. Titellåten rymde i sin tur bara ett enda ord, som dock skulle sjungas på en massa olika sätt. På notbladen såg förstås allt likadant ut, så de stackars sångarna hade inget att hålla fast vid. Bra tänkt. Tack Malou!” säger hon självironiskt.
Fler betydande branschpersoner i Asien visade intresse av att ge ut Malous musik. HOYA gavs ut i Taiwan och Sydkorea, men i Japan och Kina hann tyvärr de ansvariga byta jobb eller tjänst innan utgivningarna hunnit förverkligas.
Malous senaste projekt är ”LIGHTSONGS”, långa sånger tänkta att sjunga tillsammans, som en ny typ av mantrasånger. De spelades in 2016-2023 och släpptes nyligen som trippel-CD. Materialet till LightSongs knackade inte försiktigt på axeln. ”Verkligen inte”, ler hon. ”De anlände med dunder och brak, vare sig jag satt i badet, i bilen, promenerade eller gjorde något annat. De bara kom: ’Hallå! Här är vi. Skriv ner oss och spela in oss!’. Det fanns inte utrymme för tvekan”.
”Jag arbetar i en genre som inte existerar”, konstaterar hon. ”Det finns ingen ”kolumn” som den kan passa in i. Vissa kallar det experimentellt, fast musiken känns fullständigt naturlig. Andra säger världsmusik, men jag föredrar ”global music”, eftersom det är ett språk som inte behöver förstås intellektuellt och därför är universellt. Musiken är lika ”fri” som instrumentalmusik. Jag blev glad när en person sa ”jag begriper inte ett dugg av texten – ändå förstår jag den”.
En annan person, en restaurangägare, sa ”nästan all musik är som att gå igenom en lägenhet med olika rum. Din musik är som att gå i skogen. På ytan är allt likadant och alla ingredienser finns nästan överallt, men tittar man närmare ändras allt hela tiden och det är olika kombinationer”.
På sätt och vis är det instrumental musik. ”Jag anser att rösten ÄR ett instrument. Dessutom är det en del av kroppen på ett sätt som inget annat instrument kan vara. Sången är mitt liv, mitt språk och min livskanal.”
LIGHTSONGS är ett konstverk. Musiken, bilderna och berättelserna om sångernas tillkomst bildar en helhet. På CD bevaras dessutom nyanser och frekvenser som går förlorade på de flesta streamingtjänster. ”Om jag försöker dela upp sångerna, protesterar de. De ville inte ens ligga i den ordning jag från början hade lagt dem”, ler Malou, fullt medveten om att det i vissas öron kan låta flummigt att tillskriva sina sånger en egen vilja”.
Nu skriver vi 2024 och det är dags för sångerna att nå ut till en bredare publik, inte bara i Sydkorea och Kina. Från de personer som har lyssnat har hon redan fått mycket kärlek. Folk har skrivit att de funnit tröst i eller blivit helade av hennes sånger. ”Jag förstår det, för jag känner samma sak själv. Musiken är mild. Målet är att musiken ska bidra till en förlösning av en friktion eller blockering. De flesta har tillräckligt med friktion i sina liv ändå. Den kan vara en öppen hand. En av sångerna är till mig själv och varje gång jag hör den gråter jag. Ibland undrar jag varför jag inte valde musik som redan var kommersiellt gångbar. Men den här musiken valde mig. Jag skulle aldrig ha velat vara utan det flow som uppstår när sångerna kommer och knackar på. Den inre framgången har jag redan uppnått. Jag önskar bara att det var en lite större balans mellan den och den som är mer mätbar. Jag är inte ute efter att bli rik, turnera eller bli ”kändis” igen”. Men det vore fint att känna att mina LjusSånger nått sin potentiella publik. Ibland vet jag dock inte hur jag ska börja, hur jag ska uttrycka mig för att folk ska bli intresserade. Helst vill jag bara säga: lyssna!”
På senare år har Malou haft problem med sin röst. ”Det var en stor sorg och jag kände förtvivlan över att rösten var en skadeskjuten fågel. Jag fick rådet att göra andra kreativa saker – måla eller skriva en bok. Men sången är mitt liv”.
I dag går allt åt rätt håll och under april/maj åkte hon på en skrivarretreat, som var mycket inspirerande. Där påbörjade hon skrivandet av en tankebok.
Parallellt finner LjusSångerna lyssnare. Snart inleds nästa fas. LjusSångerna skulle passa väldigt bra i en film eller TV-serie. Det är ett område som ännu inte har utforskats. En instruktionsbok för körer, och andra som vill fördjupa sig i LjusSångerna, är också under framväxt, samt ett projekt där mindre körgrupper ska provsjunga materialet varpå klipp från sådant arbete kan presenteras för intressenter.
Malou är tillbaka.