Om inspelningen

HOYA spelades in digitalt under perioden mars 2000 – februari 2001. Det var meningen att Bernard Löhr (från inspelningen av Den Inre Vägen) skulle vara ljudtekniker även på HOYA, men han var så uppbokad att vi till slut insåg, att om vi ville spela in skivan inom överskådlig tid, fick vi börja söka efter någon annan. Och ljudteknikern dök upp på ett något oväntat sätt.

Det var när Bosse Westman satt i bilen och slölyssnade på radion, som de spelade en skiva med ett så fantastiskt bra ljud, att Bosse hajade till. Bosse ringde mig, jag ringde till radion och fick namnet till körledaren och av honom namn och telefonnr till teknikern; Lars Nilsson i Göteborg. När Bosse talat med honom och jag hade fått höra skivan de spelat på radion, var vi rörande ense om att vi hittat vår ljudtekniker.

Med Lasse följde nya möjligheter. Han jobbade ofta mobilt, vilket innebar att vi kunde i princip spela in var som helst. Vilket vi också gjorde. Vi spelade t ex in alla afrikanska slagverk hemma på min gård, i min mors sommarstuga, i hennes vardagsrum och kök. Inspelningsutrustningen stod uppställd i sovrummet. Och kören spelades in i den underbara Maria Kyrka i Skogås utanför Stockholm.

Dessutom spelade vi in digitalt på hårddisk, vilket innebar ett lite nytt sätt för mig att arbeta på, jämfört med tidigare inspelningar då jag har spelat in hela kompet på en gång. Därefter har vi gjort pålägg om det har behövts.

Inför HOYA-inspelningen träffades Bosse, Kristina Aspeqvist (afrikanska slagverk) och jag och snackade igenom sväng och uppbyggnad. Kristina var med redan vid uruppförandet av HOYA och hon, Bosse och jag samarbetade när HOYA skulle uppföras på nytt, så alla var väl bekanta med materialet.

Tyvärr fick Kristina tinnitus sommaren 1999 och vi visste inte om hon skulle kunna genomföra inspelningen. Men med kraftiga öronproppar och mycken vila mellan sessionerna så gick det bra.

Bosse arrangerade och spelade in bakgrunderna hemma på sin dator. Kristina la på sina slagverk under en inspelningsrunda. Vid nästa inspelning gjordes all kör. Gången därpå sjöng jag in solosången. Sedan kom flöjt, didgeridoo, akustisk gitarr och slutligen lite kontrabas.

Själva mixarbetet funkade annorlunda också. Då var vi i Göteborg i Lasses studio. Först gjorde vi en grovmix, som Lasse sedan brände ner på CD och skickade till oss.

Vi lyssnade, skrev ner och resonerade igenom allt vi tyckte skulle ändras och så åkte vi ner på en ny runda, ny CD och nya kommentarer. Och så blev det en ny mix-runda, ny CD och nya kommentarer. osv osv

Om man inte har en deadline, när skivan ska släppas (vilket vi inte hade) kan det sättet att mixa lätt dra ut på tiden. Det har dock sina fördelar. Man hinner tänka efter, lyssna fler gånger, på olika CD-spelare, i olika typer av stereo-anläggningar, innan man bestämmer sig för vad man egentligen tycker.

Men det är lätt att fastna i detaljerna och förlora helheten. Bosse och jag lyssnar från olika utgångspunkt och vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Han är mycket mer noga än jag och har en osviklig förmåga att hitta alla svagheter i mixen.

Medverkande

Kristina Aspeqvist, afrikanska slagverk
Bo Westman, Keyboards och slagverk
Malou Berg, solist och kör
Berit Andersson, kör
Eleonor Johansson, kör
Hanna Wanngård, kör
Kerstin Ryhed Lundin, kör
Pernilla Andersson, kör
Björn J:son Lindh, flöjter
Said Belhaj, didgeridoo
Per Hovensjö, gitarr
Stefan Wingefors, kontrabas

Inspelat på Snäcksjön i Roslagen, i Maria Kyrka utanför Stockholm,
First Take Studio i Stockholm och på Nilento Studio i Göteborg år 2000.
Ljudtekniker: Lars Nilsson och Ulf Kruckenberg
Mixat av Lars Nilsson på Nilento studio.
Text & Music: Malou Berg
Arrangör: Bo Westman
Körarrangemang: Malou Berg

Trumarrangemang på Gaia Donna: Krstina Aspeqvist
Omslagsdesign: Sune Selander, Selander Design AB
Pernilla Andersson medverkar med benäget tillstånd av EMI

Press

”Västerbottens-Kuriren
2003-08-25

Återhållen men trevlig musik
Malou Berg: HOYA (MA-CDA)

Malou som sysslat med allt från pop via cabaré och visor till gospel och psalmer, kommer här med något som liknar en mässa, typ Missa Criollis. Dock utan påtagligt vare sig sakralt eller profant budskap, möjligen humanistiskt – det är en tolkningsfråga.
Besättningen är förutom Malous sång liten kör med kvinnoröster, gitarr, bas, keyboards, didgeridoo och mycket slagverk. Och så flöjter, trakterade av mästaren Björn J:son Lindh.
Trevlig musik, snyggt framförd om än lite väl återhållet. Det skulle förvåna mig mycket om inte den här musiken dyker upp i våra kyrkor så småningom – inte särskilt komplicerad, liten besättning och med vida tolkningsutrymmen.

Jan Westerlund

Dalabygden
2003-08-08

Hoya – en överraskande skiva

Den som vill lyssna på en musikalisk färgpalett med en blandning av primitiva rytmer, afrikanska trummor och urtida sånger från fjällsluttningarna i Lappland ska lyssna på Malou Bergs senaste skiva ”HOYA”.

Malou Berg är en veteran inom svenskt musikliv, både som sångerska och som kompositör. Hon har många album bakom sig inom både pop, gospel och körmusik. Men med sin nya CD har hon lyckats förnya sig helt och skapat något helt unikt.
Skivan är en musikupplevelse med instrument, röster och ett språk som når över världens gränser.
Titlarna talar sitt eget språk och har namn som ”Hoya Hah Hah”, ”Katoomba”, ”Owaije”, ”Frid” och ”AyaYaya”.
Med hjälp av keyboards, flöjter, didgeridoo, akustisk gitarr och kontrabas har hon skapat en experimentell blandning av klassisk musik och folkmusik med inslag från både Australien, Afrika och Sverige. De elva låtarna bjuder på fängslande musik, eggande rytmer och rogivande skönsång. ”HOYA” är en budbärare av liv, glädje och fred. Det är bara att låta sig omfamnas av ljudet, ryckas med av rytmerna och fyllas av energin i musiken.

Anki Enevoldsen

Sundsvalls Tidning
2003-05-23

Malou Berg
Hoya (CDA)

Malou Berg kan vara en av våra mest underskattade sångerskor. Kanske beror det på att hon alltid spretat. Istället för att fortsätta på den inslagna schlagervägen med Greta på 70-talet blev det en sväng – mot visor och gospel. För snart tio år sedan kom så det sakrala storverket. Den inre vägen – som kanske var för ängslig i tonen för att slå i de kristna lägren.
Nu vänder hon igen, med röd kalufs beträds rytmisk och meditativ afrikansk mark. Fast inte på riktigt. Materialet är till en del inspelat i mammas sommarstuga i Roslagen och språket är påhittat. Ändå finns här en slags terapeutisk verkan med rymd och ro. Trots att det handlar om världsmusik lär dock skivan anses vara alldeles för smal för att tilltala den breda allmänheten.

Stefan Forsberg

Upsala Nya Tidning
2003-06-13

Gränsöverskridande
Malou Berg

Hoya
(Record Sweden/CDA)

UPPLANDSBEKANTA Malou Berg imponerar med Hoya, ett album som helt och hållet består av hennes egen gränsöverskridande musik, mestadels sjungen på ett imaginärt språk och med en kombination av syntar, afrikanska rytminstrument och akustiska klanger i sättningen.
Malou Berg har redan väckt internationell uppmärksamhet med Hoya. En utgivning av albumet lär vara aktuell i länder som Taiwan, Kina och Kanada, och i flera europeiska länder har singelspåret Aya Yaya uppmärksammats. Allt detta blir förståeligt när man lyssnar in albumet, en mäktig svit i enkla klara melodier, med drag av gospel och afrikansk folksång, men också andra influenser.

MALOU BERGS ARBETSSÄTT kan påminna om irländska Enyas, i det både lätt tillgängliga och gränsöverskridande draget, i blandningen av digital teknik och folklore, i de rytmiska sångarrangemangen och med flera lager av ljusa röster. Men till skillnad från Enya är Malou Berg inte ensam om att sjunga, hon har fem andra sångerskor med sig. Och hennes musik på Hoya har en mer rytmiskt expressiv prägel, med drag av gospel.
Jag tilltalas av det dynamiska samspelet mellan Malou Bergs soloröst och körsången t ex i Eyabana Ya, liksom av den rituella känslan med Kristina Aspeqvists rytminstrument långt fram i ljudbilden samt inslag av instrument som didgeridoo (Said Belhaj) och flöjter (Björn J:son Lindh).
Hoya blir i långa stycken som en dansant glädjerit, ljus och lätt, men har också ett slags uråldrig suggestivitet över sig, som ett eko från ett utvecklingsstadium långt innan nationerna styckat upp jorden.

EGENTLIGEN ÄR SINGELN Aya Yaya inte riktigt representativ för helheten, mer refrängmässig liksom. Ett annat spår som faller lite utanför ramen är Frid, med svensk text och drag av populärgospel. Men helheten övertygar, som ett experiment med röster, stilar och klanger. Och Malou Bergs egen stämma har fin lyster.

Ulf Gustavsson

 Dala Demokraten
2003-06-11

Världsmusik
Malou Berg
Hoya
Malou Berg Prosong /CDA

Malou Berg har hållit på länge och prövat det mesta som pop och gospel och körmusik.
Nu förvånar hon med Hoya, en skiva med musik och ett imaginärt textspråk som når över alla gränser. Ett spår är dock på svenska och det lär världen också tåla.
Det är suggestiva rytmer som eggar och som känns ursprungliga som tidens gryning.
Skivan kanske bäst kan etiketteras som världsmusik, men det är att göra det enkelt. Hoya är mer, det är primitiva rytmer och sånger som kan från en afrikansk slätt, likaväl som från nordens fjäll eller en asiatisk stäpp. Det är musik som hör hemma överallt eller ingenstans. Det blir vackert och fängslande.
Malou Berg överraskar, bryter gränser, bygger broar. Det är en skiva för Sverige och hela världen och det är musik att ta till sig och känna.

Lennart Götesson

Kristianstadsbladet
2003-05-24

Starka färger, vilsam musik
KRISTIANSTAD MUSIK

Malou Berg, en gång schlagerartist, gör i dag musik som inte passar i någon genre.
Häromdagen kom hon till Kristianstad för att berätta om nya skivan Hoya.
BILD: TOMMY SVENSSON

För 26 år sedan sjöng hon discopop i Melodifestivalen.
Nu målar Malou Berg toner till något mer vilsamt, nästan meditativ, som hon kallar ”global musik”.
Inte världsmusik, alltså. Och definitivt inte new age. Global musik, var det. Hoya heter plattan.

– Ut, upp!, säger Malou Berg och gestikulerar med armarna. För mig är Hoya musik att vila till, men också musik som kan stå för något frigörande i vår stressade tid. Ett spår på Hoya presenteras med svensk text. Resterande berättas med ett påhittat språk som, enligt Malou Berg, skall kunna väcka samma känslor och tankar i Taiwan, som i USA, som i Sverige…
– Det är ju så med musiken också, fortsätter hon. Den har afrikanska klanger, men även inslag av såväl asiatisk som nordisk folkmusik.

Vårt behov av färg
Malou Berg kommer till Kristianstad för att prata om sin alldeles egna musik. Hon matchar vinrött/lilatonat hår med en kofta i samma färg. Ler mot kameran och säger:
– Vi skall inte vara så rädda för starka färger. Jag älskar färg.
Färg och frid är också vad Hoya säger om Malou Bergs musik och hennes liv. Frid finns med familjen och djuren på gården i Öregrund som varit Bergs boplats sedan 1985.
– Jag behöver gräs under fötterna. Det har man inte i Stockholm.
Men där, i storstaden, växte hon upp. Och där blev hon ena halvan av duon Greta & Malou som gjorde kort, men intensiv, karriär. Mest uppmärksamhet fick de 1977, med discostudsande Åh vilken sång i Melodifestivalen.
– Vi hade verkligen något unikt, Greta och jag. Vi var två röster som lät fantastiskt bra ihop.
Så vad hände?
– Vänskap och arbetsdisciplin går inte alltid hand i hand. Greta och jag var som ler och långhalm, men vi gled isär och har, tråkigt nog, nästan ingen kontakt kvar.

Genre?
Greta Zachrisson lämnade musiken, Malou Berg stannade kvar. Men gick inte den rakaste vägen. Hon har jobbat med pop och rock, med gospel och körmusik. I dag handlar det om Hoya.
Hur skall du få folk att lyssna?
– Genom att prata med tidningarna och förhoppningsvis bli spelad i radio.
Vad säger skivbolagen?
– Ja, det där är lite kul. Jag mötte till exempel en representant som sa: ”Så bra, så häftigt. Den här musiken gillar jag, min fru och mina barn…den kan vi inte sälja.”
– Då undrar jag varför och får till svar: ”Den passar inte i någon genre.”
Men Malou Berg säger att hon har energin att driva sin vilja igenom. Hoya har fått distribution i Taiwan, ett annat licensavtal är på gång i Kina.
Stora befolkningsmängder.
– Mm, men du skall veta att piratkopierade skivor står för mellan 97 och 100 procent av försäljningen där. Jag hoppas på ett kontrakt och ett rejält förskott. Fortsättningen kan man
glömma.
Att Hoya får ett andra kapital är däremot redan klart.
– Jag arbetar med sånger som inte riktigt hör ihop med den här plattan. Försöker hitta bron som går mellan det stilla och det svängiga. Där blir det magiskt.
Anders Mårtensson

Bilder

Video

HOYA – Eyabana Ya
HOYA – Owaije