Det var en gång.., en helt vanlig dag i juni….
The Orchards juni nyhetsbrev damp ner i min brevlåda. Den innehöll bl a en blänkare om något som kallades The Recording Academy.
Nyfiket läste jag vidare. Vad sjutton är det här.. Recording Academy ..? Vad är det??
Jag inser ju nu att jag borde ha fattat redan då vad det handlade om, det står ju mycket tydligt Grammy i orange fetstil. Jag ville ta reda på om det här var en tävling som öht kunde vara intressant för mig och min kommande LightSongs box, som skulle släppas i september, Jag skummade bara över texten och klickade på ”Learn more”
Jag ögnade igenom regelboken till jag kom till kategorierna. Och förbluffad får jag se att de har en NEW AGE-kategori!
Det finns alltså en tävling i USA som har en kategori för mig och min musik. Yay!! Jag utropar förtjust:
men då kan jag ju skicka in LightSongs boxen!!!
Jag har fortfarande inte begripit eller tanken har inte landat att det är GRAMMY i USA vi talar om.
När tanken väl landade i mig, så blev jag som yr! iiiiiiiiiii!! GRAMMY?!! Really??! Är det ens möjligt för mig? Skulle jag ha någon chans? Men så tänkte jag.. varför inte? Varför inte jag? Varför inte nu? Om jag inte törs, om jag inte vågar prova, om jag redan från början intalar mig att det är ingen idé.. ja då vet jag ju inte hur det kan gå. Det kan gå åt helsike. Men det kan även gå hur bra som helst. Bara den som försöker får veta..
Jag provar, så får vi se hur det går.
Den tanken var början på min Grammy-resa.
Ett tillfälligheternas spel satte en mycket överraskande – och inte minst oväntad – boll i rullning. Och många turer skulle det bli, fram och tillbaka, fram och tillbaka.. Jag visste inte vad som väntade mig. Inte just då. (Som tur var!)