jag vaknade med ett ryck, kastade mig upp ur mardrömmen, just när den var som mest chockerande. Den var så kraftfull att jag satt på sängkanten i över en halvtimme innan den sjönk undan och lät dagen ta över i mig. Den rullade in långsamt. Jag var sååå trött, först hade jag inte kunnat somna och legat sömnlös (igen!) till gryningen och sen sov jag inte många timmar, så jag var minst sagt seeeeg.. och hade ont i alla leder (speciellt knäna). En ny toppendag med andra ord.
Jag var bjuden på lunch av en leverantör och pallrade mig till mässan, där vi skulle ses. Gjorde så jäkla ont att gå. Har slarvat med träningen, det är så lätt att glömma och jag är fantastiskt bra på det! Men hela led-huset faller ihop när jag gör det. varje steg smärtar, det går långsamt, jag måste stanna ofta och smörja upp leden, steg för steg för steg tar jag mig så småningom fram.. Så jag var sen. Förlåt förlåt, ursäkta att jag är sen. Lunchen var trevlig och god med småprat hit och dit.
Eftermiddagen var jag på mässan. Jag ställde fram mitt skyltställ med de kvarvarande minnena och inom en halvtimme var allihop borta. Slut! Färdigt! Blixtsnabb åtgång. Kanske synd att jag inte hade fler? Säga vad man vill, mitt material når ut. Jag kom i samtal med några svenska kollegor. Vi resonerade om ev framtida samarbeten, som kan bli både kul och inspirerande. Det blir så intressanta och oväntade möten i svenskmontern. Eller som en uttryckte det; ”Vi åker hit för att framförallt träffa den svenska musikindustrin. Alla är ju här!” Och man möts, pratar lite, berättar vad man håller på med, bollar lite tankar och idéer.
kvällen kom, den nordiska baren som öppnar varje midem-dag kl 16, hade numera slut på allt. Mässdeltagarna plockade ihop sina grejer och gick hem. Midem låste och stängde för dagen. Vi ses imorgon.
Jag linkade hemåt, mot lägenheten. Någonstans på vägen skulle jag stanna och äta middag. Tänkte gå så långt som jag pallade innan jag åt, så skulle den sista biten hem vara kort. Eftersom det på vägen finns hundratals restauranter, så kan man äta på olika ställen varje kväll.. Hittade ett hål i väggen, med totalt 14 platser inomhus + några ute på gatan.
Jag gillar köksbilden, fast den ju egentligen är helt misslyckad, är den häftig på sitt sätt.. Reatauranten var liiiiten, men de bjöd på fantastiskt god mat. Folk stod i kö utanför (inte att undra på) och jag ombads gå när jag ätit upp. suck.. jag trivdes där och hade kunnat stanna hela kvällen.. kanske hinner jag med en gång till innan jag åker hem på torsdag. 🙂