Idag är det andra bullar.. eller eeeh inga bullar alls om du frågar mig. Kul hur orden ibland bara rullar ut på tangentbordet och skriver sig själva. Nä, idag är det första mix-dagen. Lasse började själv på morgonen för att gå igenom stråkpåläggen och mixa ner dem till 2 spår och kolla av kanaler och rensa.. och vad han nu har gjort. Trots att han alltid berättar, så hänger jag inte riktigt med i svängarna 🙂 Tydligen har även denna produktion svämmat över alla kanalbegränsningar. Det verkar vara nåt slags återkommande fenomen.., som sker på varenda en av mina inspelningar. hahaha 🙂 Och att spela in stråkensemble med 13 stråkar och dubba dem ett par gånger (du räknar väl nu?) och sen spela in kompletterande kör på en del av sångerna, 6 personer som också de dubbas ett par gånger, nya keyboards- och slagverkspålägg.. fick du ihop en lämplig summa kanaler? lägg dem till de tidigare inspelade spåren, som visserligen är nedbantade, mycket är borttaget, men mycket finns ändå kvar. När du räknat samman så blir det en sjuhelsikes massa kanaler.
Det kan tyckas enkelt att blanda ljudkällor, att det kanske inte spelar såååå himla stor roll. Håller vi inte på att snöa in på alla detaljer, är inte detta ett petimetrande utan like? Jag menar, delar av decibel hit och dit.. kan man ens höra skillnaden?
Jag kan inte säga att man alltid kan det, men man uppfattar skillnaden. Man känner den, helheten alltså, det känns bra. När ljuden blandar sig på ett harmoniskt sätt, kan man säga att de gifter sig med varann. Det blir självklart, allt hör ihop. Att få ett sånt resultat är dock inte självklart, Det är där guldöronen kommer in, förmågan att höra hur ljuden ska blandas, vilka reverb som ska in och var i ljudbilden det finns plats.
Lasses lyhörda guldöron och musikaliska förmåga, erfarenhet och kunnande (han spelar flygelhorn så vindlande vackert!) får artister, grupper, orkestrar från hela världen att vallfärda till Nilento, för att få samarbeta med honom.