Jag läste ett Louise Hay-citat, lät ungefär så här i svensk rå-översättning:
Jag håller ordning på min arbetsplats
och behandlar den med kärleksfull omsorg.
Oops, tänkte jag och tittade på röran runt datorn, där papper och CD-skivor och pressmaterial och olika kablar mm mm + allt det där som jag inte vet var jag ska göra av, det som inte har någon plats (och därför bara läggs där man råkar lägga det)..
Jag tittade ute i musikhuset.. likadant där, det går inte att hitta det jag söker, har ingen aning ens om var det kan vara, allt har bara blivit inlagt lite hur som helst. Sladdar, små nipplar och verktyg, papper, noter och CD-skivor mm om vartannat. (Säger det nåt om mig? Säger det nåt om min arbetssituation? Jag bara undrar ;-)..)
Jahaja, 2 arbetsställen, men ändå samma samma..
huller om buller, ovanpå varann och hit och dit.
Det gick inte att hitta det man skulle ha,
inte att få någon överblick
det kändes inte trevligt eller inspirerande att titta på
än mindre att ha runt ikring sig.
Kort sagt, min arbetsplats är rörig och inte omhändertagen och omskött.
Och det finns inte plats för nåt nytt, det är redan fullt! Idag rensade jag det ena skrivbordet, gick igenom alla pappershögarna, rensade, hittade (jahaaaa, där var den ja!) och slängde, slängde, slängde. <—– jippi!
Nu är det rensat, gott om plats för kaffekoppen, det jag för tillfället jobbar med. Nu hittar jag det jag behöver, det är trivsamt.
känner mig så himla nöjd också 🙂
När man kommer i ”dödstädaråldern” (kompis utttryck) , runt 60 och uppåt, och har barn, så blir det överhängande att ha ordning på grejorna. Man vill inte plåga barnen i onödan med travar av prylar och pärmar och en sanslös röra som de ska kämpa sig igenom – om man helt oplanerat skulle råka dö! Svår uppgift. Man genomlever hela sitt liv; kurser, studier, jobb, skilsmässa, relationer, foton, brev, pärmar, födelsedagar, resor… rubbet – en gång till! Och så ska man avgöra om man vill behålla och minnas eller om barnen skulle vilja veta vem man var och vad man egentligen gjorde när man var frånvarande, bokstavligen och bildlikt talat…
Hög tid att börja dödstäda för att efterlämna ett så fridfullt minne som möjligt!?… Svårt dock att ”papperstugga” hela sitt liv! – Man kanske försvinner!
(Just to cheer you up!)
God och fridfull jul och ett friskt nytt år! önskar dig, KrisTina Kå