Så stod vi där och andäktigt tittade på när lyktorna svävade bort över nejden och formade helt nya stjärnbilder. Och det var så vackert att följa dem med blicken. Och fundera över om det möjligtvis var någon som var ute med sin hund eller bara tittade ut och såg ljuspunkterna högt upp i skyn..
”Jisses, kom och kolla Anders! Det är en hel armada med UFOs däruppe!! Fram med kameran, vi tar lite bilder och ringer till tidningen!”
Jag undrar, om det möjligtvis stod nåt i blaskan dan efter..?
Det var ett magiskt ögonblick. Jag hade köpt hem 60 ljuslyktor för att fira att jag fyllde.. just det, 60. Och när mörkret föll, följde vi den marschallupplysta vägen ner till en stor ljuscirkel strax ovanför Snäcksjön. Kvällen var mörk, luften hög och klar. Så tände vi ljuslykta för ljuslykta, laddade den med vår egen högst privata intention. Något vi ville släppa iväg eller bjuda in mer av i vårt liv. Sen stod vi och väntade på att värmen av elden skulle fylla rispappersballongen med varm luft, vilket fick ballongen att stiga till väders.