Eter – Healing – Meditation
UNT 29/10-2010 :
”VÄRLDSMUSIK – Upplandsbekanta Malou Berg fortsätter att utforska musikaliska gränsområden på det fjärde albumet i hennes plejadiska svit. Nu med sånger på eget språk, som hon belönats med Ordfestivalens ordpris för. Den här gången utgår Malou Berg ifrån den uråldriga Solfeggioskalans tonsteg, i samarbete med den franske slagverkaren och multiinstrumentalisten Xavier Desandre Navarre.”
Alignment är det fjärde albumet i Malou Bergs banbrytande Plejadiska svit. År 2009 belönades Malou med Ordfestivalens Ordpris för sitt språk i den här sångsviten. Samma år inbjöds Malou som huvudartist till Sydkoreas stora HwaEom Spirit Music Ritual festival att framföra musik från Hoya, som har rönt stor internationell uppmärksamhet.
Musiken i Alignment för lyssnaren till nya världar som inspirerar, lyfter och befriar på ett magiskt sätt, i en musikalisk regnbåge av sång och klanger från tibetanska skålar och kristallskålar, pulsen av trummor och mjukt dansande melodier. Ett album som både är meditativt och spännande.
Om inspelningen
Grundidén var att musiken baserades på sång och skålar. Resultatet är ett samarbete mellan mig och den franske slagverkaren Xavier Desandre Navarre. Vår intention var att skapa helande sånger, i tonarter som överensstämmer med den uråldriga Solfeggioskalans frekvenser. Skalan återupptäcktes för cirka tjugo år sedan och skiljer sig från vår västerländska, några toner är högre, andra lägre och avståndet mellan skalans toner är olika stort. Legenden säger att Solfeggioskalan har helande förmåga. En frekvens kallas för ”mirakelfrekvensen” och används vid healing.
Det här var ett annorlunda och utmanande projekt. Jag tog med mina skålar till Nilento Studio i Göteborg. Där spelade vi in under en vecka i september 2009, med ljudgeniet Lars Nilsson vid mixerbordet. Xavier och jag enades om en intention, ett ord, en fras, som vi mediterade över någon minut. Och sedan spelade vi in, helt förutsättningslöst. Vi hade ingen form. Ingen tanke om sångens innehåll.
Vi öppnade oss bara, lyssnade inåt, följdes åt och lät intention och flöde leda musiken att blomma. Med på ”resan” var även Thomas Hellsten på keyboards. Sångerna blev som att vandra i en skog, man ser träd omkring sig, men skogen förändrar sig ständigt med små och stora variationer. Språket är min egen Plejadiska, som är såå skön att sjunga på.
Därefter spelade vi in olika pålägg, men ingenting ändrades i grunden. Inga omtagningar eller förbättringar, varken av musik eller sång. Allt har skett i stunden. Vår inledande fras, eller intention, blev sedan titeln på varje sång. Åtta av låtarna spelades in på detta sätt.
RÄDD INFÖR INSPELNINGEN
Jag har aldrig varit så himla rädd inför någon inspelning, som inför inspelningen av Alignment. Hur kunde jag bara ha kommit på idén att göra det här? Och vem skulle vilja lyssna på det sen? Tänk om det blir platt fall, fiasko, oooooo iiiiiiiiiih!! hjälp. Lilla Malou tittade fram alldeles gråtfärdig och stod och skakade inför detta förfärliga. Och vad var så förfärligt? Det är sättet att sjunga på, det är oberäkneligt, oförutsägbart och omöjligt att förbereda sig för. Så undra på att jag var skraj!
Sen jag började med SongHealing, som i sig innebär att jag jag går bortom att vara sångerska. dvs jag har inte något att luta mig mot, ingen form, ingen låt, ingen plan, inget upplägg. Jag bara öppnar mig för det flöde som jag hoppas finns där. Och sjunger de toner, den text som kommer fram i ögonblicket. Det kan bli fantastiskt, fokuserat och berörande och det kan bli tjaaaa.. sådär! och allt däremellan. Och sen jag börjat sjunga på det sättet, så har jag känt att det pockade på, det här skulle spelas in.
En dag hittade jag bilden, den fantastiskt vackra fiskmåsbilden av Clifton Mair, som nu finns på insidan av omslaget och då blev den här lite diffusa tanken på inspelning plötsligt mer verklig. När modet var ovanligt stort en dag, frågade jag slagverkaren Xavier Desandre Navarre, som varit med på både Omine och AmaOna ur Plejadsviten, om han hade spelat på tibetanska och kristallskålar nån gång? Jodå, det hade han och han ägde ett par själv också. Jag berättade om att jag brukade sjunga med mina skålar, att jag ville spela in sånger med fokus på healing och dessutom i samklang med den uråldriga Solfeggioskalans frekvenser. Ville han vara med? Mitt hjärta tog ett skutt i bröstet när han sa att det ville han väldigt gärna.
Lasse Nilsson, på Nilento Studios i Göteborg, tyckte att projektet lät spännande och hade en vecka i september 2009 ledig, Xavier kunde den perioden och så var allting plötsligt igång, vägen var vidöppen och jag stod förskräckt och tittade in försiktigt. Eftersom jag trodde att det kunde gå åt helsicke, så åkte jag till en studio inte så långt hemifrån mig och spelade in en handfull songhealings och hade med mig som reserv, ifall det skulle gå i stå, inte funka i samarbetet med Xavier.. eller vad jag nu trodde skulle hända. (vi använde ingen av dessa inspelningar för det behövdes inte). Inte bara hängslen utan svångrem också: jag hade även med mig tre vanliga sånger..
Från första stund andades allt frid, ljus och fokus. Xavier och jag synkroniserade oss varje morgon, vi var i ett gemensamt flöde. Lasse och Thomas Hellsten på keyboards flödade med oss. Vi gjorde 2 songhealings varje dag, en på morgonen och en efter lunch. Oftast var det första eller andra tagningen som vi använde, inga omtagningar, inga lappningar, inga sångpålägg på solosången. Om något inte kändes helt hundra, så klippte vi bort det bara. Sångerna.. ja det var ingen som kunde tala om hur någon låt lät eftersom de var så annorlunda i sin struktur och uppbyggnad. Det fanns fraser som jag tänkte när jag sjöng dem.. åh va härligt, den där vill jag göra om.. men det gick inte, för jag kom inte ihåg hur den var och så kom det en ny fras i dess ställe.
Efter varje tagning la Xavier på de slagverk han ville ha med (han kan verkligen spela på allt! och få det att svänga) och Thomas la på keyboards. Det var ett ständigt stämmande och resonerande om till vilken frekvens instrumenten skulle stämmas, eftersom de inte följde den traditionella stämningen. Kul och annorlunda. Lasse stämde inte om flygeln för att passa in i tonarterna, utan den fick höjas digitalt.
Att lägga på kör var en mycket annorlunda upplevelse. Du kan inte ana hur svårt det var att lägga 3-stämmigt på ett specifikt ställe, i ett flytande parti. Lasse stod och dirigerade oss från kontrollrummet, bakom mixerbordet, samtidigt som han var med och sjöng. Jisses vilken simultankapacitet han har! Det var väldigt roligt och kreativt, det fanns utrymme för allas idéer och förslag. Mycket oväntat föddes då.
Inspelningen av Alignment var en välsignad tid för mig, energi, fokus, stor glädje och inspirerande stillhet. De som medverkade förhöjde och lämnade spår av ljus, musikalitet, kreativitet och uttryck. Jag bugar mig för deras storhet.
Från mitt hjärta till ditt
Malou Berg
September 2010
ALIGNMENT – THE ANCIENT SOLFEGGION SCALE
When I heard about this scale for the very first time, my curiosity was roused. What? What is this? I have been into music my entire life and have never heard of this before?!? I was shaken, that such important information had not reached my ears before… Because we are not talking about the solfeggio I learned about at the music schools. There it was only calling the tones by different names, but they sounded the same.
Now I was told about an ancient Solfeggio where the tones were based on other frequencies than we were so used to, that we considered them to be the “right” or “correct” scale. Frequencies that vibrated in harmony with our bodies, that had great healing and balancing effects. All this was knowledge which had been accessible before but, like so many other types of esoteric knowledge, had been hidden from us humans. Knowledge that gave us force and power to create our own lives.
That was to say that the Gregorian songs were not only a way of singing together, they used the ancient scale – sometimes named the Holy Scale – as a means to heal themselves, both body and soul.
Later we introduced a common, exact placing of the tones on the frequency scale (and it is not even possible to tune according to this, for if you tune a piano absolutely correctly, it sounds awful. If we talk about a tempered piano, it means that the frequencies are modified or, to be quite frank: the piano is out of tune but it sounds as if it were tuned. Interesting isn’t it? J) However, according to this agreement, based on the piano, the tones are dissonant in relation to the ancient scale. And, since the ancient scale had a healing power, our traditional scale, which was dissonant in relation to it, also had a dissonant effect on us.
We are talking about ten-to sixteen cents here or there, but they are important. Between two half-tones is 100 cents, 100 different and certain frequencies, different steps between the tones. In principle, one can say that a sharp, trained ear can differentiate between 10 cents whereas an ordinary listener may not even be able to hear 20 cents difference. We may not hear it but our bodies perceive it anyway. At 40 cents it sounds really terrible.
I read about an experiment that had been made with damaged DNA to which had been sent (528 hz) the so-called Miracle frequency of the Solfeggio scale into the container with the damaged DNA-threads, after which the threads coiled up and were healed.
When I read about this, I was completely fascinated and bought a set of tuning forks with the nine different frequencies that had been discovered until then. My inner feeling tells me that three more frequencies will turn up, they have just not been found yet. Or they are still hidden… we will just have to wait and see.
Well, I started to check my Tibetan singing bowls and my crystal bowls with my tuning forks. I had been giving a lot of thought to the problem why the bowls were not in harmony with the 440-tuning. Why were both old and new bowls out of harmony with our scale??
And now I had the explanation: they were in perfect harmony, that is to say they were in perfect harmony with the ancient scale. The people who made these bowls knew exactly what they were doing.
That was it, I finally had my answer.
That was when I decided that all the songs of “Alignment” were to be recorded in accordance with the ancient scale. That is to say that if the key was, for example, C-major, the instruments were to be tuned so that the C above middle C was in alignment with one of the frequencies as the Solfeggio scale.
My God, what a tuning and reasoning arose when we played the three ordinary songs that had both form and key or when the keyboard had to be tuned according to one or the other of the bowls. And then we had to add stand-up bass or cello. “Did you say 16 cents? Is that up or down?” An interesting observation. Many orchestras today strive to have the orchestra in 443 hz instead of 440 hz. When you tune in 443 hz, you even get 528 hz, the ”miracle frequency” into the bargain, so to speak. Subconsciously we strive towards balance and healing. Surely interesting, isn’t it?
Would you like to read more about the ancient Solfeggion scale, go here: www.miraclesandinspiration.com/solfeggiofrequencies.html
www.lightwithin.com/SomaEnergetics/2About_Solfeggio.htm
Medverkande
Malou Berg: sång, kör
Xavier Desandre Navarre: skålar, slagverk, sång, flöjt, beatbox
Thomas Hellsten: keyboards, flygel, tramporgel, dragspel, kör, sång
Lars Danielsson: kontrabas, elbas och cello
Ulf Wakenius: akustisk gitarr
Jenny Nilsson: kör
Lars Nilsson: kör, keyboards
Johan Ivarsson: kör
Berra Karlsson: steelguitar, dobro
Mikael Dahlvid: sampler
Musik: Malou Berg / Xavier Desandre Navarre
Musik: Malou Berg, till sångerna Breathe Out, Onahe, Amae
Text: Malou Berg
Körarrangemang: Malou Berg
Producerat av Malou Berg och Lars Nilsson
Inspelad, mixad och mastrad 2009-2010 på Nilento Studios i Göteborg
LjudDesign: Lars Nilsson
Ass. ljudtekniker: Mikael Dahlvid
Grafisk design: Selander Design AB
Foton på Malou: Peter Engmalm
Insidesfoto på fiskmåsar: Clifton Mair
Förlag: MALOU MOUNTAIN MUSIC AB / Stiggy Music AB
Skivnummer: MACD-1009
Utgiven i Sverige 7 sept 2010
