Klippdockan!

På den tiden det begav sig, läs 1970-talet, fanns det klippdockor i veckotidningarna. Att bli klippdocka, det var STORT!! Det var grejer det. En KLIPPDOCKA!
Från mitt skivbolag kom ett urklipp.. från Allers tror jag att det var, med en liten hälsning: ”Kära Malou! När man har blivit klippdocka, då är man riktigt känd!”
Tecknaren har försökt göra mig smaaaaaal, men utan att lyckas något vidare. Jag har fantastiskt långa ben, men dubbelhakan blev kvar, jag tycker att jag ser lite märklig ut. Hur kan en så smal person ha en sån ENORM dubbelhaka, ja man bara frågar..??
Och jag hade fått så fina kläder också, lite lagom bohemiska och slängiga. Kanske inte direkt sånt jag själv skulle valt att sätta på mig. Och vilka gräsliga färger, rena svenska flaggan, och så en röd kjol på det, huuvva!
Men det var väl så tecknaren hade uppfattat min stil kan jag tro.

Jag var mer inne på idén ”Man tager vad man haver” Du vet lite Kajsa Varg.. En fri och ledig tanke, som kunde innefatta det mesta.. Se här t ex: Jag har gjort om en omlottkjol till en klänning, som skärp har jag en axelrem till en väska. Jag har något odefinierbart under omlottkjolen och toppar det hela med en svart schal. Tursamt nog är bilden i svartvitt… det var många färger inblandade i den där bilden.