Jag hade ingenting förplanerat. Hade inte bokat upp några möten, inte tagit några kontakter. utom med Jury, förläggaren från Canada som jag brukar gå ut och äta med varje Midem. Och han hade precis skickat mail om att han hade ställt in sin resa, pga att flera medarbetare hastigt blivit allvarligt sjuka på hans företag. Så det enda som jag gjort, hade blivit ogjort iaf.
Jag hade fönstret i sovrummet öppet inatt, det borde varit stängt. Vilket jäkla liv, hela natten.. det dundrade och skramlade och lät hela tiden. Och ingen verkade tänka på att ta det försiktigt för att det är mitt i natten. Dunder och skrammel en masse! När det sedan lugnade ner sig liiite grann, då kom sopbilarna. Och efter dem, dundrade, skramlade det om på nytt. Vad gör alla dessa människor i Cannes på nätterna egentligen? Och där låg jag och försökte sova. Det är underligt när man ligger sådär, att man inte bara stiger upp och stänger fönstret, så att ljudet blir lite mer distanserat för att sen somna lugn och tillfreds. Man tänker inte så bra så där på natten, ligger och vrider sig, trött och sömnlös. Så det blev en lång vaknatt, som avslutades nån gång i gryningen. Sen steg jag inte upp förrän långt in på förmiddagen. och var inte på mässan förrän sen eftermiddag.
Hela dagen regnade det. Jag hade fått info om det av Anders på Export Music Sweden och införskaffat ett rosa paraply. Och gick torrskodd fram o tillbaka till lägenheten. Mitt hår älskar sånt här väder, lockarna jublar och mår toppen!
Mitt skyltställ (mer om det i ett eget inlägg) och påfyllningen av det fick jag hjälp med av värdinnorna i svenskmontern. Guld till dem!! Och stort tack.
Vandrade hemåt i kvällningen, åt anka på en restaurant (på den korta sträckan mellan festivalpalatset och lägenheten ligger det hundratals att välja på 🙂 Me like!